Kortsiktigt tänkande för Slussen
Det har meddelats att Stockholms Stad och Region Stockholm kommit fram till en kompromiss om den nya gång- och cykelbron vid Slussen, en bro som varit tänkt att gå längs tunnelbanebron och ha anslutningar från såväl gatuplanet som från kajplanet.
Länge tycks staden och regionen (i form av Trafikförvaltningen/SL) ha undvikit all form av konstruktiv dialog, och i stället ägnat sig åt passivt aggressivt beteende som nu kostat Stockholmarna åtskilliga miljoner kronor till ingen nytta.
Vad betyder då överenskommelsen? Jo, den betyder att gång- och cykelbron flyttas längre bort från tunnelbanebron och att rampen från kajplanet stryks. Inte senareläggs alltså, utan stryks. Slussenprojektet meddelar att överenskommelsen är politiskt förankrad, och att projektet därmed inte längre kommer att sträva efter att en ramp från kajplanet blir byggd.
Det är förstås naturligt att Slussenprojektet inte tar på sig att självt bygga något som kortsiktigt inte kan realiseras, men att däremot utforma den nya gång- och cykelbron så att den inte i ett senare skede kan kompletteras med en ramp från kajplanet vore oansvarigt. Troligen kommer ju Nya Slussen att användas under 75-100 år, och att därför låsa fast Stockholmarna vid en dålig lösning för hela denna tid vore mycket olyckligt.
Mycket bra inlägg Mårten. Detta visar på hur pass lite cyklisrernas intressen faktiskt väger när det kommer till trista realpolitiska diskussioner.
Slussen finns väl i alla stockholmares hjärtan, eller i varje fall alla hjärtan på Söder, och förekommer i så många romaner. Inte minst i Stieg Trenters kriminalromaner från 1944-1967. Trafikstockningar tycks därför ha varit förlåtna där, i långt högre grad än på andra trafikplatser. Men, som Mårten Landström påpekar här ovan, lär Nya Slussen vara tänkt att användas i 75-100 år och behöver ha sitt framåttänkande så man inte genom nutida utformning omöjliggör att vissa nya broar och ramper under den tidsperioden kan tillkomma där. Jag såg nyligen en 28-minuters kortfilm gjord av avantgardisten Eugen Vöhrmann 1975, med det allra mesta av Slussen igenkännbart - tidningskiosken, nedgång till T-banan och förstås trafiken i rondellen, som hade skapats i inte alls så trafiktät tid, innan ordet rondell ens fanns och ordet var trafiksnurra. Annars visar filmen snarare den svängiga Slussgatan upp emot Mosebacke Torg och exteriörer av Kapellgatan nära Katarina kyrka. Hoppas få tag i DVD:n där den gamla kortfilmen, numera ingår. Svensk Filmdatabas har inget att tillägga och från film-asken noterade jag utöver platsnamnen Slussen och Mosebacke endast "Medverkande: Sören Skarback född 1955 och Irina Belusova född 1942" och då gäller det snarast umgänge i inomhusmiljö, vid en gammal kakelugn etc. Filmare Vöhrmann gick ur tiden 1977.