Det Våras för Byggemenskaper
Byggemenskaper skulle kunna vara en betydande aktör till byggande i Sveriges städer. Från YIMBYs perspektiv finns det många fördelar. Deras projekt tenderar att vara småskaliga, vilket resulterar i stor variation i bebyggelsen. Det finns även förutsättningar för att bygga med högre kvalité då en byggemenskap inte har samma drivkrafter som en kommersiell aktör.
Vad är en byggemenskap kanske någon undrar? Det är en sammanslutning av individer som tillsammans planerar, och låter uppföra en byggnad. Konceptet är vanligt i Tyskland (där det kallas Baugemeinschaft). Ofta avser personerna att bo i byggnaden, men en byggemenskap behöver inte alltid automatiskt innebära en bogemensakap. I en byggherregemenskap (Bauherrengemeinschaft), har de som planerar och låter bygga huset inte nödvändigtvis för avsikt att bo där. 
Baugemeinschaft
Enligt en rapport från Hållbara städer är byggemenskaper i Tyskland etablerade sedan början av 00-talet. Rapporten skrev år 2012 och anger att det då fanns över 300 exempel enbart i städerna Freiburg och Tübingen. Kommunerna som satsar på byggemenskaper planerar och markanvisar en del kommunal mark specifikt till byggemenskaper. De har även tjänster för att para ihop intresserade aktörer med varandra. Flera arkitektkontor och projektledare har reagerat på efterfrågan och specialiserat sig på att driva projekt med byggemenskaper som uppdragsgivare.
Byggemenskaper i Sverige
I Sverige har hittills endast ett fåtal byggemenskaper uppförts. Enligt Föreningen för Byggemensakaper finns det fyra genomförda byggemenskaper i Sverige: Kumlet i Göteborg, Smeden i Jönköping, Understenshöjden i Stockholm och Urbana villor i Malmö. Föreningen listar på sin hemsida 12 pågående byggemenskapsprojekt i planering- eller idéstadie.
Urbana Villor, Västra Hamnen i Malmö
Föreningen för Byggemenskaper skriver på sin hemsida att anledningen till det hittills begränsade antalet projekt i Sverige är bristande initiativ och stöd på kommunal nivå. Det stämmer att många kommuners sätt att hantera planering och byggande utestänger små aktörer. Ofta kräver kommunerna att de som vill bygga bekostar framtagande av detaljplan (utan garanti att planen kommer att gå igenom) och även i de fall där kommunen själva har tagit fram detaljplan på sin egna mark kan tex stor storlek på de fastigheter som anvisas eller krav på betalning i tidigt skede skapa dåliga förutsättningar.
En del kommuner har gjort innitativ att anvisa mark särskilt till byggemenskaper. Linköping i Vallastaden där två tomter för flerfamiljshus samt ett område för tre radhus reserverats för byggemenskaper. Stockholms stad meddelade i augusti i år att de planerar att markanvisa en av sina tomter i det pågående projektet Mälaräng, mellan Bredäng och Mälarhöjden, till byggemenskap. Flera kommuner har också allmän information om byggemenskaper med inbjudan till dem att delta i kommunens markanvisningstävlingar. Det är oklart hur väl dessa markanvisningar är anpassade för byggemenskapers behov. De visar ändå på ett intresse från kommunerna att driva frågan och mer intresse lär det bli.
Är du också intresserad? Vad tror du byggemenskaper kan ha för roll i den framtida utvecklingen av Sveriges städer?
Jag håller helt med det ovan! Det är verkligen något man vill se mer av i Sverige. Överlag så gör ju rådande lagstiftning med planmonopol och omfattande detaljplaner det väldigt svårt att bygga någonting mellan ett enfamiljshus, och ett hus/radhuskomplex med mindre än 25-50 lägenheter. Dock så vet jag inte om man nödvändigtvis behöver ha en special lagstiftning för byggemenskaper. All småskalig produktion av bostäder vore bra, även om det görs av kommersiella byggherrar, privatpersoner, eller allmännyttan. Kommunernas markhänvisning gör det ju inte lättare heller, enklast vore ju helt enkelt en auktion på små tomter, där kommunen i princip garanterar att allt som ryms inom en bred översiktsplan för byggas. Dagvattenanalyser, och barnkonsekvensanalyser, etc, för göras i översiktsplanen.
För att komplettera med några sakupplysningar. Under det tidiga 1900-talet fanns mängder av byggemenskaper i Sverige, mindre eller större grupper som slog sig samman för att - mer eller mindre organiserat - bygga bostadshus åt sig själva, ofta i form av bostadsföreningar. Ur den traditionen kommer t ex SKB (1916) och HSB (1923) och 1930 infördes en särskild lagstiftning för byggemenskaper, bostadsrättslagen. Med tiden kom konceptet att institutionaliseras och - efter ett par lagändringar - kommersialiseras, men det har hela tiden funnits ett självorganiserat kooperativt byggande. Artikeln nämner några av de mer kända exemplen, men det finns många fler. Under 2018 färdigställdes BRF Kopparslagaren i Hudiksvall, Lagnö Bo utanför Trosa och Hogslätts vänboende i Gerlesborg. Göteborg har en markanvisningspolicy med målsättningen att markanvisa 5% till bo- och byggemenskaper och där finns ett tiotal projekt på gång, t ex på Victoriagatan i centrala Gbg och på Gråberget (BRF Ärlan). Andra kommuner som arbetar aktivt med byggemenskaper är Uppsala (BygGem Gården), Malmö (Röda Oasen), Sollentuna, Tjörn, Väsby osv
Bra poänger Staffan. Det finns ofta en tendens inom stadsplanering (precis som i de flesta områden antar jag) att försöka sälja in något som nytt och revolutionerande även när det redan har gjorts tidigare, fast kanske på ett lite annat sätt. Ett exempel på liknande fenomen är parkingday, vilket innebär att medborgare ockuperar en parkeringsplats och gör om den till park. Att ockupera parkeringsplatser är inget nytt i Sverige, men i och med att det har ett nytt namn och lite annorlunda kontext så ses det helt plötsligt som något nytt och revolutionerande som måste importeras från San Francisco
Mycket intressant. En kreativ lösning för att skapa en småskalig, blandad och boendevänlig stad.
I Storbritannien står Housing Assocations för en rätt stor del av alla hyreslägenheter (2,7 miljoner bostäder). De varierar mycket i utförande Storbrittanien, men de ligger ju också närmare den ursprungliga idén hos HSB (och ligger väl snarare nära SKB idag), men är ofta mycket mer småskaliga och har ofta explicita sociala mål med uthyrning och drift. Överlag är ju hela den svenska bostadsmarknaden väldigt storskalig, och vi har ju som sagt ett planmonopol och detaljplansystem som gör annat byggande nästan omöjligt. Socialdemokratin gick ju i en storskalig riktningen under 60-talet och 70-talet mot en mer statsorienterad (och i viss mån korporativ) modell istället för en mer decentraliserad "gillessocialism" där icke-statliga "tredje sektor" organisationer spelade en större roll. Den historien hänger väl ihop med att vi har så svårt att tänka oss småskaliga aktörer på en bostadsmarknad (näringslivet i Sverige har ju även det varit väldigt orienterat mot storföretag). Om byggemenskaper är mycket små (typ 3-6 bostäder) tror jag det kommer i praktiken att hamna väldigt nära ägda bostäder efter några decennier dock. Rätten att bo i gemenskapen kommer väl säljas på en vanlig marknad, så det blir ju väldigt nära en bostadsrätt. Om själva bygget dessutom kommer göras av ett stort byggföretag så blir det nog inte så stor skillnad mot hur det byggs idag, men om byggemenskapen själv står för stora del av själva bygget kanske det kan vara ett viktigt steg mot lite mer småskalighet på den svenska byggmarknaden. Bör ju också betonas att småskalighet i uppförande inte alls behöver stå i motsats till täthet. Centrala delar av Tokyo kan helt domineras av små tomter, men ha högre täthet än Stockholms innerstad.